Friday, December 22, 2006
Thursday, October 26, 2006
Pappa
Det jag kommer att skriva nu kommer att vara väldigt jobbigt för mig att skriva, men jag vill iaf "skriva av mig" lite. Jag är erkänt urusel på att prata om känslor och hur jag själv mår, så jag har medvetet låtit bli att berätta om hur det varit, mycket även för att slippa "sympati" och alla "men hur mår du" från allt och alla. Men det finns en person som vet allt och hon har varit ett enormt stöd för mig under den här senaste tiden. Du vet vem du är. Tack!
Det handlar om min pappa.
Vad många inte vet är att pappa är svårt sjuk. Han har cancer, kärlkramp (angina pectoris), blodtrycket är upp och ner, diabetes, KOL (Kronisk Obstruktiv Lungsjukdom) från rökningen, skrumplever (levercirros), njurarna funkar inte som dom ska... Det är vad jag kommer på just nu, så det kan säkert finnas nåt mer.
Han har såvitt jag minns, haft diabetes och rökt, och för kanske 15 år sedan blev han sjukpensionär och var tvungen att sluta jobba som rörmokare pga att han fick kärlkramp (angina pectoris). Jag kommer fortfarande ihåg när vi satt runt köksbordet och han frågade oss övriga i familjen hur vi ställde oss till att han skulle sluta jobba. Han tyckte att han svek oss om han slutade jobba. Han fick svårt att andas om han ansträngde sig. Han har alltid varit en riktig "karla-karl" och huggit ved, klyvt den och sedan burit in och eldat så vi övriga har haft det varmt och skönt på vintern. Men allt eftersom tiden gick så fick han allt svårare att göra det och jag och min bror har väl inte alltid varit så flitiga på att hjälpa till. Men en gång när han bad mig bära in ved och jag inte ville det, så började han göra det själv och redan efter första svängen var han tvungen att sätta sig ner och vila och jag hörde hur svårt han hade att andas. Då fick jag mig en ordentlig tankeställare som jag kommer ihåg än idag.
Tiden gick och till slut när min bror och hans tjej letade hus, så erbjöd sig mamma och pappa att "byta plats" med dom och sälja huset till dom. Sagt och gjort, mamma och pappa flyttade in i min brors lägenhet och så långt var allt frid och fröjd. Trots att det bara är ca 200-300 meter mellan mig och mina föräldrar så började pappa ha allt jobbigare att komma hit för att bara dricka kaffe och prata. I stället satt han hemma (jag fick komma och hälsa på honom) och tittade ut genom köksfönstret. Han var tvungen att börja använda en rullator för att kunna hålla balansen, något som han tyckte var pinsamt i början, men som han senare accepterade.
Så en dag för kanske 2 år sen, ringde mamma gråtandes när jag var på jobbet och sa att det hade hänt pappa nånting. Jag blev alldeles tom och tänkte det värsta, så jag for dit på en gång. Ambulansen var där och pappa låg i sängen och var helt borta, han sluddrade och det gick inte att få kontakt med honom. Så han fick åka in på akuten där dom konstaterade att han hade hamnat i koma från diabetesen. Vi fick sitta i ett rum medan dom tog prover och efter ett tag kom doktorn in och sa att dom hade "rättat till honom" nu. Det var även då vi fick reda på att hans lever inte var frisk. Efter nån dag fick han komma hem igen och var hemma ett tag, då han var tvungen att åka in igen. Doktorn ställde då ett ultimatum. Sluta röka och sluta dricka så kommer du att ha ett drägligt liv. Annars kommer det bara att gå utför tills slutet. Så han gjorde det och det har väl varit hyffsat ok sen dess
När han varit hos doktorn en gång så ville doktorn känna på prostatan (jag kommer inte ihåg varför) och den kändes tydligen inte som den skulle, så dom tog ett prov som senare visade sig vara cancer. Prostatacancer delas upp i tre steg beroende på hur långt det har gått. Efter några ytterligare tester, kom det fram att pappa hade nivå 3, alltså det värsta. Det enda som var positiv var att det inte hade spridit sig till skelettet för då hade det varit väldigt nära slutet.
Pappa ringde till mig och bad mig komma över för att han ville prata med mig. Efter det "vanliga" pratet så sa han att det var en sak han ville berätta för mig och det var att han hade cancer. När han sa det, så var det första gången jag har sett honom gråta. Han sa att han kunde acceptera alla andra sjukdomar, men aldrig cancer. Han kände sig så skitig och bara att säga ordet var motbjudande. Jag försökte att prata med honom och säga att det är ju ändå ingenting han kan göra åt nu, men han ville inte lyssna. Han började få behandling med sprutor för att försöka hålla cancern i styr, vilket jag tror har gått hyffsat.
Han åt sämre och sämre och alla muskler tynade bort men magen var ändå stor och rund och hård, vilket var konstigt. Den första doktorn sa att "du har bara blivit fet", vilket senare visade sig vara vätska i magen. Dom var tvungen att dränera honom från den vätskan. Det blev sammanlagt 15 liter!
Han har varit tvungen att ta laxerande medel för att levern inte fungerar som den ska. Gör han inte det, bildas ammoniak och andra giftiga gaser i tarmarna vilket medför att han blir yr och får ingen styrsel på kroppen. Han var även tvungen att ta bortemot 10 tabletter om dagen för alla andra sjukdomar. Fram till midsommar i år har han blivit gradvis sämre, men ändå så pass långsamt att jag har hunnit med och smälta och acceptera det. Men efter det, så har allt gått så fort. Allt har känts så overkligt.
Han åkte in och blev kvar där omkring två veckor, tills han var så pass stark att han kunde komma hem. Men från dess har han inte kunnat göra nåt själv, varken äta eller gå på toaletten. Mamma har varit tvungen att hjälpa honom med allting. Men den senaste tiden har han varit så svag att han inte ens kunde sitta upp själv utan man var tvungen att hålla i honom. Han åkte in igen och blev liggandes där med dropp, och ibland när jag hälsade på honom så var han rätt så pigg och kunde skämta och prata, men för det mesta var han så trött. Ibland halucinerade han och sa saker som man inte riktigt förstod var dom kom ifrån. Han hade t.ex. fått 4 röda kattungar och det var det ena med det andra.
Så en dag på lasarettet hade han vägrat ta sina tabletter och dragit ur droppet. Han var så less på att ligga där. Tilläggas bör att pappa tycker inte alls om lasarett, han vill helst därifrån så fort som möjligt. Han hade sagt till mamma när hon var där: "Jag hoppas det går fort". "Vad ska gå fort?" frågade mamma. "Ja men att dö, såklart". Mamma ringde på kvällen och berättade det och sa att "bli inte förvånad om du får ett samtal inatt".
Tydligen dagen efter så hade pappa gjort en deal med doktorerna på lasarettet att rensa upp bland hans tabletter och bara ge honom de han verkligen behövde, vilket dom gjorde.
När jag var där och hälsade på en dag så sa mamma att dom skulle ha ett möte och sen prata med pappa om situationen, så jag stannade kvar tills dom kom och var med på det mötet. Där berättade sköterskan hur allt var för en av hemtjänsten. Hon sa att kombinationen av alla hans sjukdomar gör att kroppen inte orkar med. Hon sa även att pappa hade insett att han kan inte vara kvar hemma eftersom mamma inte orkar allt själv. När han är som sämst så måste man vara två personer för att sköta om honom. När jag tittade på mamma, så såg jag att hon grät och det var riktigt jobbigt att se henna gråta. Hon var lättad över att pappa insett det själv (det var iaf var sköterskan sa).
Så för en vecka sen fick pappa flytta till ett sjukhem och första kvällen, när mamma hade varit där och skulle fara hem, var pappa rätt så ledsen. Han sa att det kändes så definitivt nu.
Så det är där vi är nu...
Det handlar om min pappa.
Vad många inte vet är att pappa är svårt sjuk. Han har cancer, kärlkramp (angina pectoris), blodtrycket är upp och ner, diabetes, KOL (Kronisk Obstruktiv Lungsjukdom) från rökningen, skrumplever (levercirros), njurarna funkar inte som dom ska... Det är vad jag kommer på just nu, så det kan säkert finnas nåt mer.
Han har såvitt jag minns, haft diabetes och rökt, och för kanske 15 år sedan blev han sjukpensionär och var tvungen att sluta jobba som rörmokare pga att han fick kärlkramp (angina pectoris). Jag kommer fortfarande ihåg när vi satt runt köksbordet och han frågade oss övriga i familjen hur vi ställde oss till att han skulle sluta jobba. Han tyckte att han svek oss om han slutade jobba. Han fick svårt att andas om han ansträngde sig. Han har alltid varit en riktig "karla-karl" och huggit ved, klyvt den och sedan burit in och eldat så vi övriga har haft det varmt och skönt på vintern. Men allt eftersom tiden gick så fick han allt svårare att göra det och jag och min bror har väl inte alltid varit så flitiga på att hjälpa till. Men en gång när han bad mig bära in ved och jag inte ville det, så började han göra det själv och redan efter första svängen var han tvungen att sätta sig ner och vila och jag hörde hur svårt han hade att andas. Då fick jag mig en ordentlig tankeställare som jag kommer ihåg än idag.
Tiden gick och till slut när min bror och hans tjej letade hus, så erbjöd sig mamma och pappa att "byta plats" med dom och sälja huset till dom. Sagt och gjort, mamma och pappa flyttade in i min brors lägenhet och så långt var allt frid och fröjd. Trots att det bara är ca 200-300 meter mellan mig och mina föräldrar så började pappa ha allt jobbigare att komma hit för att bara dricka kaffe och prata. I stället satt han hemma (jag fick komma och hälsa på honom) och tittade ut genom köksfönstret. Han var tvungen att börja använda en rullator för att kunna hålla balansen, något som han tyckte var pinsamt i början, men som han senare accepterade.
Så en dag för kanske 2 år sen, ringde mamma gråtandes när jag var på jobbet och sa att det hade hänt pappa nånting. Jag blev alldeles tom och tänkte det värsta, så jag for dit på en gång. Ambulansen var där och pappa låg i sängen och var helt borta, han sluddrade och det gick inte att få kontakt med honom. Så han fick åka in på akuten där dom konstaterade att han hade hamnat i koma från diabetesen. Vi fick sitta i ett rum medan dom tog prover och efter ett tag kom doktorn in och sa att dom hade "rättat till honom" nu. Det var även då vi fick reda på att hans lever inte var frisk. Efter nån dag fick han komma hem igen och var hemma ett tag, då han var tvungen att åka in igen. Doktorn ställde då ett ultimatum. Sluta röka och sluta dricka så kommer du att ha ett drägligt liv. Annars kommer det bara att gå utför tills slutet. Så han gjorde det och det har väl varit hyffsat ok sen dess
När han varit hos doktorn en gång så ville doktorn känna på prostatan (jag kommer inte ihåg varför) och den kändes tydligen inte som den skulle, så dom tog ett prov som senare visade sig vara cancer. Prostatacancer delas upp i tre steg beroende på hur långt det har gått. Efter några ytterligare tester, kom det fram att pappa hade nivå 3, alltså det värsta. Det enda som var positiv var att det inte hade spridit sig till skelettet för då hade det varit väldigt nära slutet.
Pappa ringde till mig och bad mig komma över för att han ville prata med mig. Efter det "vanliga" pratet så sa han att det var en sak han ville berätta för mig och det var att han hade cancer. När han sa det, så var det första gången jag har sett honom gråta. Han sa att han kunde acceptera alla andra sjukdomar, men aldrig cancer. Han kände sig så skitig och bara att säga ordet var motbjudande. Jag försökte att prata med honom och säga att det är ju ändå ingenting han kan göra åt nu, men han ville inte lyssna. Han började få behandling med sprutor för att försöka hålla cancern i styr, vilket jag tror har gått hyffsat.
Han åt sämre och sämre och alla muskler tynade bort men magen var ändå stor och rund och hård, vilket var konstigt. Den första doktorn sa att "du har bara blivit fet", vilket senare visade sig vara vätska i magen. Dom var tvungen att dränera honom från den vätskan. Det blev sammanlagt 15 liter!
Han har varit tvungen att ta laxerande medel för att levern inte fungerar som den ska. Gör han inte det, bildas ammoniak och andra giftiga gaser i tarmarna vilket medför att han blir yr och får ingen styrsel på kroppen. Han var även tvungen att ta bortemot 10 tabletter om dagen för alla andra sjukdomar. Fram till midsommar i år har han blivit gradvis sämre, men ändå så pass långsamt att jag har hunnit med och smälta och acceptera det. Men efter det, så har allt gått så fort. Allt har känts så overkligt.
Han åkte in och blev kvar där omkring två veckor, tills han var så pass stark att han kunde komma hem. Men från dess har han inte kunnat göra nåt själv, varken äta eller gå på toaletten. Mamma har varit tvungen att hjälpa honom med allting. Men den senaste tiden har han varit så svag att han inte ens kunde sitta upp själv utan man var tvungen att hålla i honom. Han åkte in igen och blev liggandes där med dropp, och ibland när jag hälsade på honom så var han rätt så pigg och kunde skämta och prata, men för det mesta var han så trött. Ibland halucinerade han och sa saker som man inte riktigt förstod var dom kom ifrån. Han hade t.ex. fått 4 röda kattungar och det var det ena med det andra.
Så en dag på lasarettet hade han vägrat ta sina tabletter och dragit ur droppet. Han var så less på att ligga där. Tilläggas bör att pappa tycker inte alls om lasarett, han vill helst därifrån så fort som möjligt. Han hade sagt till mamma när hon var där: "Jag hoppas det går fort". "Vad ska gå fort?" frågade mamma. "Ja men att dö, såklart". Mamma ringde på kvällen och berättade det och sa att "bli inte förvånad om du får ett samtal inatt".
Tydligen dagen efter så hade pappa gjort en deal med doktorerna på lasarettet att rensa upp bland hans tabletter och bara ge honom de han verkligen behövde, vilket dom gjorde.
När jag var där och hälsade på en dag så sa mamma att dom skulle ha ett möte och sen prata med pappa om situationen, så jag stannade kvar tills dom kom och var med på det mötet. Där berättade sköterskan hur allt var för en av hemtjänsten. Hon sa att kombinationen av alla hans sjukdomar gör att kroppen inte orkar med. Hon sa även att pappa hade insett att han kan inte vara kvar hemma eftersom mamma inte orkar allt själv. När han är som sämst så måste man vara två personer för att sköta om honom. När jag tittade på mamma, så såg jag att hon grät och det var riktigt jobbigt att se henna gråta. Hon var lättad över att pappa insett det själv (det var iaf var sköterskan sa).
Så för en vecka sen fick pappa flytta till ett sjukhem och första kvällen, när mamma hade varit där och skulle fara hem, var pappa rätt så ledsen. Han sa att det kändes så definitivt nu.
Så det är där vi är nu...
Sunday, August 20, 2006
Magma expansionschassi
För alla intresserade så är mitt lilla Magma-chassi klart och up and running. För er som inte vet vad ett magmachassi innebär, så är det alltså ett expansionskort som man har i en egen datorlåda och som kopplas ihop med min vanliga dator. På så sätt får jag 7 extra PCI-kortplatser där man kan stoppa in diverse kort, t.ex. ljudkort, nätverkskort etc etc (alltså ifall kortplatserna skulle ta slut i den vanliga datorn).
Det blev ju en lite intressant lösning med diverse sågande och moddande av chassi. "Moderkortet" var ändå nån sorts ATX av nåt slag, för det fanns alla hål för att skruva fast själva moderkortet förutom utom ett, när jag kollade lite noggrannare. Det var ju bekvämt. Det sista hålet löste jag med att sätta dit en liten distans så att det får stöd.
Däremot fick jag såga upp en extra kortplats för att rymma "expansionskortet" vilket är det kort som ska kopplas ihop med kortet i min dator. Datorlådan (chassit) som jag hade, var ju en "vanlig" datorlåda, alltså INTE specialbyggd för detta magmakort, därför fanns inte detta hål. Sagt och gjort, jag gjorde det och provade trycka dit det för att genast inse att precis framför varje (färdig) kortplats finns ett litet hål i botten där man styr in PCI-kortet för att det ska sitta stadigt.. det fanns ju självklart inte framför mitt nyss uppsågade hål, så jag fick helt sonika såga av nedersta flärpen på själva PCI-kortet för att det skulle rymmas. Det var oxå hyffsat problemfritt.
Jag hade även tänkt att det här chassit ska stå under min vanliga dator. När man ska öppna magmalådan så sitter båda sidorna och toppen ihop i ett stycke (som på en gammal datorlåda, som det ju faktiskt även är), vilket innebär att om jag ska in i den och sätta in ett kort, så måste jag lyfta ner min vanliga dator för att kunna öppna magmalådan. Det var ju lite besvärligt, så jag tänkte till och sågade upp ena sidan på chassit för att slippa det problemet. Sen borrade jag bara ett extra hål för att kunna skruva fast resten ordentligt. Då var den saken löst.
Nu var det bara att koppla in hela balunsen och det var här det stora problemet dök upp. Det är ett gammalt magma-kort = finns ingen manual (inte ens hos supporten) plus att det inte står så vettiga saker tryckt på själva moderkortet = jag har ingen som helst aning om vad som ska vars.
Det enda jag visste var själva ATX-kontakten, alltså strömmen till moderkortet.. Det går inte att ta fel på. Men sen fanns det två st. 3-pinnars kontakter. Nån av dom måste ju vara till strömknappen på framsidan av datorlådan tänkte jag... Så jag letade lite och hittade en troubleshooting-guide på företagets supportsidor. Där pratade dom om hur man skulle koppla in powerswitch-kontakten och att det var en 3-pinnars kontakt. Jättebra tänkte jag och kollade... min powerswitch kontakt är bara 2-pinnars. Hur ska jag då koppla in den ?!? Jag mailade till han jag köpte den av så han skickade lite bilder på hur powerswitch kontakten SKA se ut i originalchassit och det visade sig att det var bara två kablar där som går in i en 3-pinnars kontakt. En pinne ska alltså inte används... perfekt! Sen efter lite ytterligare tänkande, så kom vi fram till att den andra 3-pinnarskontakten ska gå till lampan på framsidan som visar att den är igång. Jag kopplade in allting som jag trodde det skulle va och tryckte på ON. En diod på moderkortet börjar lysa, men slocknade så fort jag släppte strömknappen, fläkten på nätagget rörde sig inte alls. Nätagget var dock bara på 200W vilket är i minsta laget, så jag for och köpte ett nytt på 400W och kopplade in. Samma sak, förutom att fläkten började snurra. Ett steg närmare.
Jag började fundera om strömknappen på min låda (som bara skickar en signal som säger att "nu ska du vara på") måste vara en som är "på hela tiden", typ som till en vanlig lampa. Jag provade hålla in knappen länge och den lös medans den var intryck.. Jag provade att "kortsluta" pinnarna med en skruvmejsel och det hände samma sak.
Då gjorde jag min mest o-ortodoxa lösning någonsin. Jag klippte av kablarna som går till strömknappen, kopplade in dom till en vanlig lampkontakt, som jag skruvade fast på utsidan av datorlådan....
Nu funkar det!
Det blev ju en lite intressant lösning med diverse sågande och moddande av chassi. "Moderkortet" var ändå nån sorts ATX av nåt slag, för det fanns alla hål för att skruva fast själva moderkortet förutom utom ett, när jag kollade lite noggrannare. Det var ju bekvämt. Det sista hålet löste jag med att sätta dit en liten distans så att det får stöd.
Däremot fick jag såga upp en extra kortplats för att rymma "expansionskortet" vilket är det kort som ska kopplas ihop med kortet i min dator. Datorlådan (chassit) som jag hade, var ju en "vanlig" datorlåda, alltså INTE specialbyggd för detta magmakort, därför fanns inte detta hål. Sagt och gjort, jag gjorde det och provade trycka dit det för att genast inse att precis framför varje (färdig) kortplats finns ett litet hål i botten där man styr in PCI-kortet för att det ska sitta stadigt.. det fanns ju självklart inte framför mitt nyss uppsågade hål, så jag fick helt sonika såga av nedersta flärpen på själva PCI-kortet för att det skulle rymmas. Det var oxå hyffsat problemfritt.
Jag hade även tänkt att det här chassit ska stå under min vanliga dator. När man ska öppna magmalådan så sitter båda sidorna och toppen ihop i ett stycke (som på en gammal datorlåda, som det ju faktiskt även är), vilket innebär att om jag ska in i den och sätta in ett kort, så måste jag lyfta ner min vanliga dator för att kunna öppna magmalådan. Det var ju lite besvärligt, så jag tänkte till och sågade upp ena sidan på chassit för att slippa det problemet. Sen borrade jag bara ett extra hål för att kunna skruva fast resten ordentligt. Då var den saken löst.
Nu var det bara att koppla in hela balunsen och det var här det stora problemet dök upp. Det är ett gammalt magma-kort = finns ingen manual (inte ens hos supporten) plus att det inte står så vettiga saker tryckt på själva moderkortet = jag har ingen som helst aning om vad som ska vars.
Det enda jag visste var själva ATX-kontakten, alltså strömmen till moderkortet.. Det går inte att ta fel på. Men sen fanns det två st. 3-pinnars kontakter. Nån av dom måste ju vara till strömknappen på framsidan av datorlådan tänkte jag... Så jag letade lite och hittade en troubleshooting-guide på företagets supportsidor. Där pratade dom om hur man skulle koppla in powerswitch-kontakten och att det var en 3-pinnars kontakt. Jättebra tänkte jag och kollade... min powerswitch kontakt är bara 2-pinnars. Hur ska jag då koppla in den ?!? Jag mailade till han jag köpte den av så han skickade lite bilder på hur powerswitch kontakten SKA se ut i originalchassit och det visade sig att det var bara två kablar där som går in i en 3-pinnars kontakt. En pinne ska alltså inte används... perfekt! Sen efter lite ytterligare tänkande, så kom vi fram till att den andra 3-pinnarskontakten ska gå till lampan på framsidan som visar att den är igång. Jag kopplade in allting som jag trodde det skulle va och tryckte på ON. En diod på moderkortet börjar lysa, men slocknade så fort jag släppte strömknappen, fläkten på nätagget rörde sig inte alls. Nätagget var dock bara på 200W vilket är i minsta laget, så jag for och köpte ett nytt på 400W och kopplade in. Samma sak, förutom att fläkten började snurra. Ett steg närmare.
Jag började fundera om strömknappen på min låda (som bara skickar en signal som säger att "nu ska du vara på") måste vara en som är "på hela tiden", typ som till en vanlig lampa. Jag provade hålla in knappen länge och den lös medans den var intryck.. Jag provade att "kortsluta" pinnarna med en skruvmejsel och det hände samma sak.
Då gjorde jag min mest o-ortodoxa lösning någonsin. Jag klippte av kablarna som går till strömknappen, kopplade in dom till en vanlig lampkontakt, som jag skruvade fast på utsidan av datorlådan....
Nu funkar det!
Sunday, August 06, 2006
Revy-sm över
Giget på fredan gick ändå hyffsat, jag tyckte torsdagsgiget gick bättre, men dom andra sa att det var ungefär samma. Nåväl..
Fredagkväll hände inte så värst mycket, det var pub som vanligt på kvällen (det var pub varje kväll :) ).
Lördagen var giget lite tidigare, kl 14.00. För er som inte sett sketchen, handlar det om Maktens Män i Piteå (har stått om det i Aftonbladet), kommunaltjänstemän och politiker som är med i Merkur-orden och "styr" Piteå. Vi gör en parodi på det och klär ut oss ungefär som Klu-Klux-Klan, och sketchen heter naturligtvis Kuk-Lyx-Klan. Vi skryter och dricker dyr "whiskey" (läs: trocadero utan kolsyra). Men på sista giget tänkte vi busa till det lite och använda riktig whiskey eftersom Sixten (gamlingen i gänget) inte tycker om det. I stort sett alla personer i de övriga revyerna visste om det, utom Sixten. Det var kul :)
Efter föreställningen blev det prisutdelning för vinnarna.. Vi vann tyvärr ingenting, men det var ändå kul att va med och det tyckte de övriga också.
På kvällen blev det bankett och då ska man ju gärna vara lite fint klädd. För er som känner mig, så vet ni kanske att sommar är en säsong då långbyxor inte existerar eftersom det är varmt!
Jag tänkte att jag skulle iaf försöka ha långbyxor och se något proper ut, men det gick inte. Självklart var det värmerekort i Hudiksvall denna vecka med temperaturer runt 27-30 grader varje dag... Phew.. Jag svettades som en bäver med långkalsonger. Så det fick bli shorts även den kvällen. Under banketten underhöll Östen med Resten och det var riktigt, riktigt bra. Törs nog påstå att det var en av dom bästa konserterna/framträdanden jag varit på. Senare på kvällen/natten spelade Black Ingvars en trappa upp. Vi gick dit för att iaf ha sett dom live. Det var ungefär lika stort som Cockney var medans det fanns kvar, men det hindrade inte dom från att släpa dit sin högtalarvägg. Kändes lite overkill. Ljudet var under all kritik, man hörde sången, men resten var ett enda stort muller.. Jag gick hem efter tre låtar.
Söndan innebar frukost och packning. Vi for kl 11.15 med buss till Sundsvall... en buss som hade trasig fläkt!!! Måttligt irriterande..
Till slut kom vi fram till Sundsvall, åt lunch där, svalnade av liiiite grann i skuggan och satte oss på nästa buss till Piteå.. Bussen var knökfull och gissa om fläkten ovanför mitt säte funkade ?!? INTE !!!! Så jag satt svettig och kladdig och allmänt irriterad hela vägen till Piteå.
Men jag kom mig iaf hem och nu har jag uppdaterat mitt liv lite grann, så nu är det dags för sängen... Slut semester nu, så jobbet väntar på mig i morrn kl 07... suck..
Nåja.. Over and out...
Fredagkväll hände inte så värst mycket, det var pub som vanligt på kvällen (det var pub varje kväll :) ).
Lördagen var giget lite tidigare, kl 14.00. För er som inte sett sketchen, handlar det om Maktens Män i Piteå (har stått om det i Aftonbladet), kommunaltjänstemän och politiker som är med i Merkur-orden och "styr" Piteå. Vi gör en parodi på det och klär ut oss ungefär som Klu-Klux-Klan, och sketchen heter naturligtvis Kuk-Lyx-Klan. Vi skryter och dricker dyr "whiskey" (läs: trocadero utan kolsyra). Men på sista giget tänkte vi busa till det lite och använda riktig whiskey eftersom Sixten (gamlingen i gänget) inte tycker om det. I stort sett alla personer i de övriga revyerna visste om det, utom Sixten. Det var kul :)
Efter föreställningen blev det prisutdelning för vinnarna.. Vi vann tyvärr ingenting, men det var ändå kul att va med och det tyckte de övriga också.
På kvällen blev det bankett och då ska man ju gärna vara lite fint klädd. För er som känner mig, så vet ni kanske att sommar är en säsong då långbyxor inte existerar eftersom det är varmt!
Jag tänkte att jag skulle iaf försöka ha långbyxor och se något proper ut, men det gick inte. Självklart var det värmerekort i Hudiksvall denna vecka med temperaturer runt 27-30 grader varje dag... Phew.. Jag svettades som en bäver med långkalsonger. Så det fick bli shorts även den kvällen. Under banketten underhöll Östen med Resten och det var riktigt, riktigt bra. Törs nog påstå att det var en av dom bästa konserterna/framträdanden jag varit på. Senare på kvällen/natten spelade Black Ingvars en trappa upp. Vi gick dit för att iaf ha sett dom live. Det var ungefär lika stort som Cockney var medans det fanns kvar, men det hindrade inte dom från att släpa dit sin högtalarvägg. Kändes lite overkill. Ljudet var under all kritik, man hörde sången, men resten var ett enda stort muller.. Jag gick hem efter tre låtar.
Söndan innebar frukost och packning. Vi for kl 11.15 med buss till Sundsvall... en buss som hade trasig fläkt!!! Måttligt irriterande..
Till slut kom vi fram till Sundsvall, åt lunch där, svalnade av liiiite grann i skuggan och satte oss på nästa buss till Piteå.. Bussen var knökfull och gissa om fläkten ovanför mitt säte funkade ?!? INTE !!!! Så jag satt svettig och kladdig och allmänt irriterad hela vägen till Piteå.
Men jag kom mig iaf hem och nu har jag uppdaterat mitt liv lite grann, så nu är det dags för sängen... Slut semester nu, så jobbet väntar på mig i morrn kl 07... suck..
Nåja.. Over and out...
Friday, August 04, 2006
PDOL och Revy-SM
Då (läs förra veckan) var årets PDOL över. Det var en intressant helg får man väl säga. Jag hade en sambo i form av Decibelfascisten Jocke eftersom hans sillalyster (som hon kallas) med tillhörande bihang (läs pojkvän) var här och tog Jockes skokartong i besittning.
Torsdagen bjöd på Eric Gadd. Dom killarna kan spela musik, helt klart. Mest underhållande var nog percussionisten som snurrade med pinnarna i tid och otid. Trots det spelade han tajt. Där har TrummisJohan något att lära av :) Jag spelade även med en kille som heter Kenneth Mäki. Har aldrig sett karln förr och ännu mindre hört hans egenkomponerade hits. Så det blev verkligen "rita, gissa, spring". Ungefär efter andra versen kom jag på vilken låt det var. Det var tur att andra gitarristen stod bredvid så jag kunde tjuvkika (läs blåstirra) på hans vänster hand för att se vilka ackord det skulle va. Det var en intressant upplevelse.
Fredagen bjöd på bl.a. Carola som hade en riktigt cool scenuppsättning, där kompet satt "en våning upp" och med pelare runt om där det satt en ljuskille med följespot under hela konserten. Det bästa med konserten var nog sågningen eller parodiseringen av Lordis Hard Rock Hallelujah, där det blev Främling Hallelujah! Det blev även efterfest på statt efteråt. Kl 05 tyckte dom att dom skulle slänga ut oss eftersom dom skulle stänga. Det tyckte vi var tråkigt så vi gick vidare till Tomas Johannesson och fortsatte efterfesta. Jag kom i säng strax efter kl 07 på morgonen. Vad händer på lördagmorgonen (enligt min tidsuppfattning)?!? Jo, telefonen ringer!! Morr. Då var det bara att stiga upp.
Lördagen bjöd på bl.a. Malin Hansson i "Jesustältet" (som jag fick höra att det kallas). Där var även jag med och spelade. Det blev soulhit på soulhit och nu kunde jag låtarna i förväg. Det var lite bekvämare än torsdagens gig. Sen blev det Tomas Ledin som har ungefär bara hits som levererades med övertygande komp. Lördagen bjöd även på efterfest, dock denna gång hemma hos mig (och Jocke). Det blev inte tidigare denna kväll utan klockan blev även denna kväll runt 07 på morgonen. Och Murphy's lag gällde även på söndagmorgonen (återigen enligt min tidsuppfattning), telefonen ringde även denna gång. Men denna gång somnade jag om efteråt och vaknade typ vid kl 15 :)
Jag höll även min tradition igång, vilket är att äta (minst) en langos per dag. Det var gott :)
Revy-sm i Hudiksvall
Sitter i skrivandets stund på hotellrummet och författar detta blogginlägg.
Vi kom hit på tisdag eftermiddag efter ungefär 9 timmars bussresa. Hade jag flugit, hade jag varit i USA på samma tid. Det blev rep direkt på kvällen för att kolla så att allt funkar med hur vi ska gå in å sånt. Sen fick vi fribiljetter till Cafe August där Sigge Hill spelar 50-60 tals musik. Det är även där föreställningarna är, och det bästa av allt... Hotellet vi bor på ligger precis tvärs över gatan, så vi går ca 50 meter och då är vi framme... Bekvämt! :)
Onsdagen var det teknikrep, vilket innebar genomdrag av hela revyn för ljudet och ljusets skull. Sen var det fest på kvällen med 50-tals tema. Vi hittade en secondhand butik där jag hittade en ny vit shorta för 40 kr.. praktiskt, samt en hejdlös ful slips och en lika hejdlös ful keps som gör att man ser ut som en svamp om man inte trycker ner den. Dock fanns det inga hängslen, för då hade jag varit en fullfjädrad "liten pojke" (iaf enligt dom som visste hur man såg ut på den tiden).
Torsdagen var det rep på morgonen, lunch, genrep, parad med cowboy-tema (jag hittade en Lucky Luke pistol med knallpulver på Åhlens, samt en äkta snusnäsduk...coooolt! :) ), middag, föreställning, fest på kvällen. Det var alltså en hektisk dag.
Idag har vi varit lediga hela dagen, dom som ville fick gå på seminarier (men man måste ha föranmält sig till det). Det är gig ikväll kl 19.30 igen. Efter det ska juryn ha bestämt sig för vinnarna i de olika kategorierna. Behövs det, så kan dom även använda sig av föreställningen i morgon.
Det är även bankett imorgon. Då måste jag nog ha långbyxor.... jobbigt..
Nåväl, imorgon är en annan dag.
Nu får det räcka för den här gången.
Torsdagen bjöd på Eric Gadd. Dom killarna kan spela musik, helt klart. Mest underhållande var nog percussionisten som snurrade med pinnarna i tid och otid. Trots det spelade han tajt. Där har TrummisJohan något att lära av :) Jag spelade även med en kille som heter Kenneth Mäki. Har aldrig sett karln förr och ännu mindre hört hans egenkomponerade hits. Så det blev verkligen "rita, gissa, spring". Ungefär efter andra versen kom jag på vilken låt det var. Det var tur att andra gitarristen stod bredvid så jag kunde tjuvkika (läs blåstirra) på hans vänster hand för att se vilka ackord det skulle va. Det var en intressant upplevelse.
Fredagen bjöd på bl.a. Carola som hade en riktigt cool scenuppsättning, där kompet satt "en våning upp" och med pelare runt om där det satt en ljuskille med följespot under hela konserten. Det bästa med konserten var nog sågningen eller parodiseringen av Lordis Hard Rock Hallelujah, där det blev Främling Hallelujah! Det blev även efterfest på statt efteråt. Kl 05 tyckte dom att dom skulle slänga ut oss eftersom dom skulle stänga. Det tyckte vi var tråkigt så vi gick vidare till Tomas Johannesson och fortsatte efterfesta. Jag kom i säng strax efter kl 07 på morgonen. Vad händer på lördagmorgonen (enligt min tidsuppfattning)?!? Jo, telefonen ringer!! Morr. Då var det bara att stiga upp.
Lördagen bjöd på bl.a. Malin Hansson i "Jesustältet" (som jag fick höra att det kallas). Där var även jag med och spelade. Det blev soulhit på soulhit och nu kunde jag låtarna i förväg. Det var lite bekvämare än torsdagens gig. Sen blev det Tomas Ledin som har ungefär bara hits som levererades med övertygande komp. Lördagen bjöd även på efterfest, dock denna gång hemma hos mig (och Jocke). Det blev inte tidigare denna kväll utan klockan blev även denna kväll runt 07 på morgonen. Och Murphy's lag gällde även på söndagmorgonen (återigen enligt min tidsuppfattning), telefonen ringde även denna gång. Men denna gång somnade jag om efteråt och vaknade typ vid kl 15 :)
Jag höll även min tradition igång, vilket är att äta (minst) en langos per dag. Det var gott :)
Revy-sm i Hudiksvall
Sitter i skrivandets stund på hotellrummet och författar detta blogginlägg.
Vi kom hit på tisdag eftermiddag efter ungefär 9 timmars bussresa. Hade jag flugit, hade jag varit i USA på samma tid. Det blev rep direkt på kvällen för att kolla så att allt funkar med hur vi ska gå in å sånt. Sen fick vi fribiljetter till Cafe August där Sigge Hill spelar 50-60 tals musik. Det är även där föreställningarna är, och det bästa av allt... Hotellet vi bor på ligger precis tvärs över gatan, så vi går ca 50 meter och då är vi framme... Bekvämt! :)
Onsdagen var det teknikrep, vilket innebar genomdrag av hela revyn för ljudet och ljusets skull. Sen var det fest på kvällen med 50-tals tema. Vi hittade en secondhand butik där jag hittade en ny vit shorta för 40 kr.. praktiskt, samt en hejdlös ful slips och en lika hejdlös ful keps som gör att man ser ut som en svamp om man inte trycker ner den. Dock fanns det inga hängslen, för då hade jag varit en fullfjädrad "liten pojke" (iaf enligt dom som visste hur man såg ut på den tiden).
Torsdagen var det rep på morgonen, lunch, genrep, parad med cowboy-tema (jag hittade en Lucky Luke pistol med knallpulver på Åhlens, samt en äkta snusnäsduk...coooolt! :) ), middag, föreställning, fest på kvällen. Det var alltså en hektisk dag.
Idag har vi varit lediga hela dagen, dom som ville fick gå på seminarier (men man måste ha föranmält sig till det). Det är gig ikväll kl 19.30 igen. Efter det ska juryn ha bestämt sig för vinnarna i de olika kategorierna. Behövs det, så kan dom även använda sig av föreställningen i morgon.
Det är även bankett imorgon. Då måste jag nog ha långbyxor.... jobbigt..
Nåväl, imorgon är en annan dag.
Nu får det räcka för den här gången.
Sunday, June 11, 2006
Revy och Peking
Jag ska vara med i Revy-SM! Det är fullständigt.... otippat.
Piterevyn brukar skicka in två bidrag varje år till revy-sm, en låt och en sketch. Låten kom med och sketchen kom som första reserv. I den sketchen är jag med och agerar = jag har repliker. Stefan sa när han fick reda på det, att reserverna väldigt sällan brukar komma med eftersom dom som väl kommer med vill ju vara med och tävla. Men så hade dom ringt till honom och sagt att nån hade hoppat av, så att sketchen ändå kom med. Så vi har två bidrag att tävla med. Men just det att JAG, som inte alls är nån speciell teaterapa, ska vara på scen och tävla i SM!! Jag säger som Rocky i reklamen, det är nånting som inte riktigt stämmer... Så har nån vägarna förbi Härnösand den 1-6 augusti, så kom å heja på mig då :)
Sen ringde även Åke, pianisten i Piterevyn. Det första han sa var: Sover du? Nej, svarade jag. Ja, sätt dig ner då. Sen berättade han att han brukar spela med en sångerska, trummis och basist och att nu basisten lagt ner spelandet ett tag pga hälsoskäl, så dom behövde en basist. Det gällde ett gig mellan 20-28 december. Vi ska spela jullåtar och det är ju inte så underligt med tanke på att det ju ändå är jul då. Grejen var att det var inte i Sverige. Det var i Peking!
Vi ska inte heller spela varje kväll, utan bara några kvällar. Vi bor på lyxhotell och får guidade sightseeings och hela balunsen. Det kommer nog att bli riktigt intressant eftersom jag troligen aldrig kommer att vara i Kina nån fler gång. Men samtidigt vet man inte... Blir jag rik och berömd så kanske :)
That's it for now...
Edit: Revy-SM är i Hudiksvall och INTE Härnösand... skrev fel
Piterevyn brukar skicka in två bidrag varje år till revy-sm, en låt och en sketch. Låten kom med och sketchen kom som första reserv. I den sketchen är jag med och agerar = jag har repliker. Stefan sa när han fick reda på det, att reserverna väldigt sällan brukar komma med eftersom dom som väl kommer med vill ju vara med och tävla. Men så hade dom ringt till honom och sagt att nån hade hoppat av, så att sketchen ändå kom med. Så vi har två bidrag att tävla med. Men just det att JAG, som inte alls är nån speciell teaterapa, ska vara på scen och tävla i SM!! Jag säger som Rocky i reklamen, det är nånting som inte riktigt stämmer... Så har nån vägarna förbi Härnösand den 1-6 augusti, så kom å heja på mig då :)
Sen ringde även Åke, pianisten i Piterevyn. Det första han sa var: Sover du? Nej, svarade jag. Ja, sätt dig ner då. Sen berättade han att han brukar spela med en sångerska, trummis och basist och att nu basisten lagt ner spelandet ett tag pga hälsoskäl, så dom behövde en basist. Det gällde ett gig mellan 20-28 december. Vi ska spela jullåtar och det är ju inte så underligt med tanke på att det ju ändå är jul då. Grejen var att det var inte i Sverige. Det var i Peking!
Vi ska inte heller spela varje kväll, utan bara några kvällar. Vi bor på lyxhotell och får guidade sightseeings och hela balunsen. Det kommer nog att bli riktigt intressant eftersom jag troligen aldrig kommer att vara i Kina nån fler gång. Men samtidigt vet man inte... Blir jag rik och berömd så kanske :)
That's it for now...
Edit: Revy-SM är i Hudiksvall och INTE Härnösand... skrev fel
Thursday, April 27, 2006
USA-resa och Real Group
Så har man kommit hem från en två veckors lång vistelse i det stora landet i väster. Det var riktigt skojsigt. Jag hann med 4 delstater innan resan var över, Tennessee, Kentucky, Indiana och Illinois.
Resan började med att jag och en kompis flög till Nashville, hämtade upp en hyrbil och körde till Hendersonville (ca 6mil ifrån) till en som jag aldrig har träffat IRL (in real life). Det var lite spännande. Dels att aldrig ha träffat honom, dels att även köra bil i USA. Men båda sakerna gick över förväntan. Det var förhållandevis enkelt att köra i USA, och det blev inte alls jobbigt/obekvämt på nåt sätt att träffa honom.
Hendersonville skulle bli vår boning under den veckan medan vi hittade på massa dumma saker som turister gör :) Måndagen blev lugn, förmodligen eftersom vi båda var rätt så trötta. Vi kom i säng ca 23,30 lokal tid, vilket innebar att vi varit uppe i ca 25 timmar. På tisdagen letade vi fram ett Starbucks för att få vår dagliga dos drickbart kaffe. Kaffet i USA (förutom Starbucks) är blaskigt och smakar mer som färgat vatten dvs te. Sen for vi till ett stort mall som hette Opry Mills för att leta upp en Dell Direct Store för att förhoppningsvis köpa en billaddare till min PocketPC. Det visade sig sen att Dell Direct Store endast är en liten disk där datorer är uppställda för att man ska kunna få se dom istf att "köpa grisen i säcken". Så det var en liten besvikelse. Vi fick även ett tips om ett Starbucks som låg närmare än det vi hittade första dan, så onsdagen började med ett besök där. Det kom även att bli vårat "stam-Starbucks" - personalen började känna igen oss eftersom vi var där varje morgon under resten av veckan :)
Onsdagen fortsatte med ett besök in till centrala Nashville där vi tänkte turista lite, vilket vi även gjorde. Vi åt en "legendary 10oz burger" på Hard Rock Café. Den var rätt stor :)
Vi hittade även till där alla studios låg, så vi frågade snällt om vi fick kika in där, vilket inte var några problem. Så var den kvällen avklarad.
Torsdagen började som vanligt med Starbucks, och fortsatte med ett besök till Memphis och Graceland (4 timmars bilresa enkel väg). Väl där, valde vi mellan-turen och fick se inne i Elvis hus samt även hans automobil-museum, Sincerely Elvis samt hans båda flygplan; ett fullstort flygplan inrett med soffor, "konferans-del" mm. samt han mindre sportflyg som han ägde.
Sammantaget var det en intressant och helt klart en resa värd pengarna.
Fredagen började med Starbucks, och då ville även lilla Allison följa med. Hon är 7 år och är aldrig tyst, men hon var en av de mest gulliga och söta 7-åringar jag träffat, så det gjorde inte så mycket :) Eftersom hon följde med, blev det ett obligatoriskt (enligt henne) besök på "The Pet Store", för att titta på djuren. Hon ville även köpa en liten katt-säng samt två leksaker till deras hundar. Vi kunde ju självklart inte låta bli att köpa det åt henne :)
Senare under dan for vi till Nashville Zoo och det var ju självklart en höjdare för henne. Det var faktiskt ett riktigt trevligt zoo även för vuxna :)
På lördagen gjorde vi vårat sista besök på Starbucks innan resan upp till Chicago och O'hare flygplatsen. Vi startade kl 12 och körde upp till Indianapolis (ca 5 timmars resa, med några stopp för mat, tankning och bensträckning). Där körde vi in och stannade och tog några kort på höga hus innan vi reste vidare. Vi körde ungefär en timme till till en stad som hette LaFayette. Där tog vi in på ett hotell/motell som hette Super8 där vi stannade över natten.
På söndagen körde vi dom två sista timmarna som var kvar till O'hare och lämnade av bilen och gick in på utrikesterminalen för att vänta på resten av kören som skulle komma. Vi fick vänta i ca 1,5 timmar (trodde vi), vilket visade sig bli ca 3 timmar pga ett litet missöde på vägen dit för deras plan, nånting med luften var fel.
Till slut kom dom och vi åkte lokaltrafik in till centrala Chicago till hotellet vi skulle bo på första natten. Denna dag var f.ö. enda dagen på hela resan som det regnade (det spöregnade). Jag och Anders låtsade vara oförstående när dom andra sa att dom var trötta :)
Så vi tog det som vårat uppdrag att hålla Markus och Jocke vakna till "normal" gå-och-lägga-sig-tid, vilket innebar lite mat och sen en bio. Efter lite letande och springande i spöregn (ja, jag blev dygnsur) hittade vi till slut en bio som visade Ice Age 2, så det var vi och kidsen och vi skrattade nog mest :) Efter bion fick dom gå å lägga sig :)
Sen började själva turnen. Det såg ungefär ut samma sak varje dag, det var buss till ett ställe, lite övning, middag i kyrkan, konsert, sen åka hem med värdfamiljer, sova, åka tillbaks till kyrkan på morgonen, ha devotions sen åka buss till nästa ställe osv.
I Michigan City hade vi dock lite längre tid på oss, så vi gick på ett Outlet Mall där det finns märkeskläder till rea-priser (typ), så jag passade på att handla lite.
På lördagen hade vi inga konserter utan var enbart lediga och då fick en hel dag i Chicago. Det var jag, Anders, Jocke, Markus och en tjej som heter Isabella (Bella) som höll ihop under den dan (och mestadels under resten av turnen också). Vi åkte upp i Sears Tower (världens tredje högsta byggnad) och kikade på utsikten. Man såg rätt långt :)
Vi åt på Gino's East Pizza, det som sas var Chicagos bästa pizza - chicago-style (med tjock botten). Vi gick tillbaka längst Michigan Ave (den stora shopping-gatan). Det var trevligt.
Söndagen innebar tre konserter, kl 08, kl 09.30 samt kl 11.11. Sen åkte vi iväg till flygplatsen och for hem. Dock var planet överbokat så Anders valde att vara volontär och stå över sin resa (och fick därmed 300 dollar cash eller 600 dollar i resecheckar), resten av kören fick åka med.
Sen var det bara sista flyget hem som gick smärtfritt.
Jag var hemma ungefär kl 14 på dan och hade då varit vaken i 25 timmar. Jag tänkte jag skulle hålla mig vaken till lokal gå-och-lägga-mig-tid för att försöka minska jetlagen så mycket som möjligt. Detta gjorde jag genom att, tillsammans med Bella, gå på en Real Group-konsert i Christinasalen. Det var riktigt bra, dom kan ju helt klart sjunga. Det var bara lite jobbigt när dom sjöng en lugn låt, då var det lite jobbigt att hålla ögonen öppna.
Men i övrigt, så kom jag i säng vid ca kl 10 och fick en 11 timmars-sömn.
Välbehövligt!
That's it for this time.
Resan började med att jag och en kompis flög till Nashville, hämtade upp en hyrbil och körde till Hendersonville (ca 6mil ifrån) till en som jag aldrig har träffat IRL (in real life). Det var lite spännande. Dels att aldrig ha träffat honom, dels att även köra bil i USA. Men båda sakerna gick över förväntan. Det var förhållandevis enkelt att köra i USA, och det blev inte alls jobbigt/obekvämt på nåt sätt att träffa honom.
Hendersonville skulle bli vår boning under den veckan medan vi hittade på massa dumma saker som turister gör :) Måndagen blev lugn, förmodligen eftersom vi båda var rätt så trötta. Vi kom i säng ca 23,30 lokal tid, vilket innebar att vi varit uppe i ca 25 timmar. På tisdagen letade vi fram ett Starbucks för att få vår dagliga dos drickbart kaffe. Kaffet i USA (förutom Starbucks) är blaskigt och smakar mer som färgat vatten dvs te. Sen for vi till ett stort mall som hette Opry Mills för att leta upp en Dell Direct Store för att förhoppningsvis köpa en billaddare till min PocketPC. Det visade sig sen att Dell Direct Store endast är en liten disk där datorer är uppställda för att man ska kunna få se dom istf att "köpa grisen i säcken". Så det var en liten besvikelse. Vi fick även ett tips om ett Starbucks som låg närmare än det vi hittade första dan, så onsdagen började med ett besök där. Det kom även att bli vårat "stam-Starbucks" - personalen började känna igen oss eftersom vi var där varje morgon under resten av veckan :)
Onsdagen fortsatte med ett besök in till centrala Nashville där vi tänkte turista lite, vilket vi även gjorde. Vi åt en "legendary 10oz burger" på Hard Rock Café. Den var rätt stor :)
Vi hittade även till där alla studios låg, så vi frågade snällt om vi fick kika in där, vilket inte var några problem. Så var den kvällen avklarad.
Torsdagen började som vanligt med Starbucks, och fortsatte med ett besök till Memphis och Graceland (4 timmars bilresa enkel väg). Väl där, valde vi mellan-turen och fick se inne i Elvis hus samt även hans automobil-museum, Sincerely Elvis samt hans båda flygplan; ett fullstort flygplan inrett med soffor, "konferans-del" mm. samt han mindre sportflyg som han ägde.
Sammantaget var det en intressant och helt klart en resa värd pengarna.
Fredagen började med Starbucks, och då ville även lilla Allison följa med. Hon är 7 år och är aldrig tyst, men hon var en av de mest gulliga och söta 7-åringar jag träffat, så det gjorde inte så mycket :) Eftersom hon följde med, blev det ett obligatoriskt (enligt henne) besök på "The Pet Store", för att titta på djuren. Hon ville även köpa en liten katt-säng samt två leksaker till deras hundar. Vi kunde ju självklart inte låta bli att köpa det åt henne :)
Senare under dan for vi till Nashville Zoo och det var ju självklart en höjdare för henne. Det var faktiskt ett riktigt trevligt zoo även för vuxna :)
På lördagen gjorde vi vårat sista besök på Starbucks innan resan upp till Chicago och O'hare flygplatsen. Vi startade kl 12 och körde upp till Indianapolis (ca 5 timmars resa, med några stopp för mat, tankning och bensträckning). Där körde vi in och stannade och tog några kort på höga hus innan vi reste vidare. Vi körde ungefär en timme till till en stad som hette LaFayette. Där tog vi in på ett hotell/motell som hette Super8 där vi stannade över natten.
På söndagen körde vi dom två sista timmarna som var kvar till O'hare och lämnade av bilen och gick in på utrikesterminalen för att vänta på resten av kören som skulle komma. Vi fick vänta i ca 1,5 timmar (trodde vi), vilket visade sig bli ca 3 timmar pga ett litet missöde på vägen dit för deras plan, nånting med luften var fel.
Till slut kom dom och vi åkte lokaltrafik in till centrala Chicago till hotellet vi skulle bo på första natten. Denna dag var f.ö. enda dagen på hela resan som det regnade (det spöregnade). Jag och Anders låtsade vara oförstående när dom andra sa att dom var trötta :)
Så vi tog det som vårat uppdrag att hålla Markus och Jocke vakna till "normal" gå-och-lägga-sig-tid, vilket innebar lite mat och sen en bio. Efter lite letande och springande i spöregn (ja, jag blev dygnsur) hittade vi till slut en bio som visade Ice Age 2, så det var vi och kidsen och vi skrattade nog mest :) Efter bion fick dom gå å lägga sig :)
Sen började själva turnen. Det såg ungefär ut samma sak varje dag, det var buss till ett ställe, lite övning, middag i kyrkan, konsert, sen åka hem med värdfamiljer, sova, åka tillbaks till kyrkan på morgonen, ha devotions sen åka buss till nästa ställe osv.
I Michigan City hade vi dock lite längre tid på oss, så vi gick på ett Outlet Mall där det finns märkeskläder till rea-priser (typ), så jag passade på att handla lite.
På lördagen hade vi inga konserter utan var enbart lediga och då fick en hel dag i Chicago. Det var jag, Anders, Jocke, Markus och en tjej som heter Isabella (Bella) som höll ihop under den dan (och mestadels under resten av turnen också). Vi åkte upp i Sears Tower (världens tredje högsta byggnad) och kikade på utsikten. Man såg rätt långt :)
Vi åt på Gino's East Pizza, det som sas var Chicagos bästa pizza - chicago-style (med tjock botten). Vi gick tillbaka längst Michigan Ave (den stora shopping-gatan). Det var trevligt.
Söndagen innebar tre konserter, kl 08, kl 09.30 samt kl 11.11. Sen åkte vi iväg till flygplatsen och for hem. Dock var planet överbokat så Anders valde att vara volontär och stå över sin resa (och fick därmed 300 dollar cash eller 600 dollar i resecheckar), resten av kören fick åka med.
Sen var det bara sista flyget hem som gick smärtfritt.
Jag var hemma ungefär kl 14 på dan och hade då varit vaken i 25 timmar. Jag tänkte jag skulle hålla mig vaken till lokal gå-och-lägga-mig-tid för att försöka minska jetlagen så mycket som möjligt. Detta gjorde jag genom att, tillsammans med Bella, gå på en Real Group-konsert i Christinasalen. Det var riktigt bra, dom kan ju helt klart sjunga. Det var bara lite jobbigt när dom sjöng en lugn låt, då var det lite jobbigt att hålla ögonen öppna.
Men i övrigt, så kom jag i säng vid ca kl 10 och fick en 11 timmars-sömn.
Välbehövligt!
That's it for this time.
Sunday, March 19, 2006
Fullspäckad helg
Denna helg har varit rätt fullspäckad med konserter och spelningar.
Fredag:
"Soul genom decennierna", ett projektarbete av och med Malin Hansson. En onödigt talangfull tjej som går sista året på gymnasiet :) Det var riktigt skojsigt och det gick riktigt bra måste jag säga. Det var lite darrande på repet kvällen före, men det löste sig rätt så bra.
Lördag:
Konsert med TG i Skellefteå. Gick ändå rätt så bra och vi fick applåder, så vi var nöjda :)
När vi kom hem till Piteå igen, väntade lite trevligheter hos Anders med lite mat och vin å Melodifestival-final. Det blev väldigt trevligt (kan vara pga allt vin) :)
Söndag (morgon):
Konsert med TG i Blåsmark. JOBBIGT att stiga upp, men det gick till slut. Jag körde bil dit pga att jag skulle direkt efter konserten till Statskyrkan för ett litet panik-vik. till en gospel-kör (extra pengar har ingen dött av :) )
TG-konserten gick också den rätt så bra och även spelningen med kören, med tanke på kanske två eller tre genomspelningar av låtarna (och inte så mycket mera).
Så nu väntar en ny vecka med jobb å lite mer jobb.
Over and out.
Fredag:
"Soul genom decennierna", ett projektarbete av och med Malin Hansson. En onödigt talangfull tjej som går sista året på gymnasiet :) Det var riktigt skojsigt och det gick riktigt bra måste jag säga. Det var lite darrande på repet kvällen före, men det löste sig rätt så bra.
Lördag:
Konsert med TG i Skellefteå. Gick ändå rätt så bra och vi fick applåder, så vi var nöjda :)
När vi kom hem till Piteå igen, väntade lite trevligheter hos Anders med lite mat och vin å Melodifestival-final. Det blev väldigt trevligt (kan vara pga allt vin) :)
Söndag (morgon):
Konsert med TG i Blåsmark. JOBBIGT att stiga upp, men det gick till slut. Jag körde bil dit pga att jag skulle direkt efter konserten till Statskyrkan för ett litet panik-vik. till en gospel-kör (extra pengar har ingen dött av :) )
TG-konserten gick också den rätt så bra och även spelningen med kören, med tanke på kanske två eller tre genomspelningar av låtarna (och inte så mycket mera).
Så nu väntar en ny vecka med jobb å lite mer jobb.
Over and out.
Sunday, March 05, 2006
Toto på Hovet i Stockholm (plus lite till)
Jodå så att, nu har man blivit äldre och lagt på en siffra till åldern. Fyllde år i torsdags och hade bjudit hem några kompisar på smörgåstårta och det var ju trevligt (och gott). Fick även lite trevliga presenter som jag blev glad över :)
På fredagen skulle det bli en lite busy day. Först sjöng jag med kören på morgonen kl 09 på skolan (nån sponsorkonsert av nåt slag), sen for jag och Johan Strand direkt till Kallax för att flyga ner till Stockholm. Väl där nere mötte vi till sist upp resten av de som skulle ner (Johan, David och Lina) och vi var runt lite i stan och gjorde den osäker. Det var nog iofs vi som var mest osäkra eftersom vi inte hittade så värst bra nånstans. Jag träffade även Kicki som jag inte träffat på ett tag eftersom hon flyttat ner dit för att göra praktik. Det var skoj. Att träffa henne alltså. Vi bestämde att vi skulle höras efter att vi varit på konserten.
Till sist blev det äntligen dags för konsert. Toto spelade på hovet i Stockholm. Några av mina främsta "idoler", musikaliskt sett. Konserten var den bästa konsert jag nånsin varit på och förmodligen nånsin kommer att vara på inom den närmaste framtiden. Det var SÅÅÅÅÅÅÅÅ bra och jag säger som Steve Lukather sa under ett av mellansnacken. "Fuck the papers!". Jag läste recensionen dagen efter i Aftonbladet, dom fick endast ETT plus = ja, skandal är alldeles för snällt. Hon kan ju knappt ha vetat vad en gitarr är, när hon skrev den recensionen.
Jag var även tvungen att köpa en T-shirt när jag var där, så jag är nöjd :)
Efter konserten samlades vi på tunnelbanestationen och där skulle jag hoppa av och byta tåg för att möta upp Kicki senare. Det skojiga var att när vi står där å väntar på tåget, kom vi in på att en USB-kopp-värmar-platta (eller vad det nu heter) är ju en helt onödig grej, men det skulle va kul att ha. Vad får jag sen av Kicki i present?? Självklart en precis sån grej som vi just har pratat om!!! Jag blev glad :) Man skulle kunna tro att hon känner mig lite grann. Allt som är onödigt, vill jag ha... typ :)
Iaf så skulle jag vara där och dom andra skulle ringa när dom var på väg till dit vi skulle sova. Men dom ringde inte och klockan blev mer och mer, så jag ringde och frågade, men det hade visst strulat till sig lite, så när klockan blev 02 bestämde vi oss för att jag sover där jag är och dom sover där vi skulle ha sovit.
Dagen efter ville Kicki att jag skulle ta med en väska hem på planet för att hon skulle slippa betala övervikt för bagaget. Det kunde jag ju göra tyckte jag. Det jag inte visste då var att:
1. Väskan vägde ca 22 kg (det fanns dock hjul på den).
2. Dom hade inte plogat på morgonen, så det var ju snöslask i hela Sthlm.
Jag fick släpa på den i ca 10 min för att komma till stationen, där jag hoppade på tåget och då kunde jag vila lite. Sen när jag skulle av så träffade jag Johan där och vi gick upp till "markplan"... för att senare märka att vi skulle ha gått upp på "andra sidan" för att komma till Cityterminalen. Så det var bara att vända och gå ner igen och gå upp på andra sidan, ungefär 200m (minst). Till slut kom vi upp vid en station åsså fick vi gå en bit till innan vi kom fram till Cityterminalen där flygbussarna gick. Väl där hoppade vi på bussen och for mot Arlanda. Självklart hoppade jag ju av på fel hållplats (Terminal 5). Så jag fick gå genom hela SkyCity med denna väska för att komma till Terminal 4. När vi väl hade checkat in väskan (vilket var lite lustigt eftersom det stod att en Reneé Strand också skulle följa med) gick vi till gaten. Där satt vi och väntade när dom ropar upp att alla barnfamiljer skulle få gå ombord först. Alla ställer sig upp i kö och väntar. Ingenting händer. Efter ca 15-20 min säger dom att DÅ ska vi börja ombordstigningen på planet.
När vi väl satt oss på planet säger dom att dom håller på att tanka och ber oss förbli sittandes, vilket alla gör. Sen händer ingenting... Det sista dom säger är att planet nu är fulltankat. Sen sitter vi där i 40 min utan nån som helst förklaring. Till slut flyger vi äntligen hem.
Det är tydligen inte meningen att jag ska ut och resa, alltid händer det nåt. Det var likadant när jag var till Ryssland, men det är en annan historia. Jag hade iaf fått se mitt livs bästa konsert så det vägde upp allt som hände.
Senare på kvällen var det dags för lite festligheter, lite födelsedagskalas för mig (denna gång med lite "dricka" med i bilden). Annie kom förbi lite tidigare och vi åt middag och såg på nyaste Simpsons-avsnittet innan resten av packet kom. Sen flöt kvällen på och vi drack och surrade etc. Det som var lite intressant var att det var jag och brudarna, bokstavligt talat. Som mest var det 7 tjejer i min lägenhet. Det var ju trevligt :) Sen kom Jocke och vägde upp kvinnodominansen lite grann.
Sammanfattningsvis, det var en riktigt trevlig helg med diverse missöden. Men det är som man säger: Shit happens, then you die.
Over and out.
På fredagen skulle det bli en lite busy day. Först sjöng jag med kören på morgonen kl 09 på skolan (nån sponsorkonsert av nåt slag), sen for jag och Johan Strand direkt till Kallax för att flyga ner till Stockholm. Väl där nere mötte vi till sist upp resten av de som skulle ner (Johan, David och Lina) och vi var runt lite i stan och gjorde den osäker. Det var nog iofs vi som var mest osäkra eftersom vi inte hittade så värst bra nånstans. Jag träffade även Kicki som jag inte träffat på ett tag eftersom hon flyttat ner dit för att göra praktik. Det var skoj. Att träffa henne alltså. Vi bestämde att vi skulle höras efter att vi varit på konserten.
Till sist blev det äntligen dags för konsert. Toto spelade på hovet i Stockholm. Några av mina främsta "idoler", musikaliskt sett. Konserten var den bästa konsert jag nånsin varit på och förmodligen nånsin kommer att vara på inom den närmaste framtiden. Det var SÅÅÅÅÅÅÅÅ bra och jag säger som Steve Lukather sa under ett av mellansnacken. "Fuck the papers!". Jag läste recensionen dagen efter i Aftonbladet, dom fick endast ETT plus = ja, skandal är alldeles för snällt. Hon kan ju knappt ha vetat vad en gitarr är, när hon skrev den recensionen.
Jag var även tvungen att köpa en T-shirt när jag var där, så jag är nöjd :)
Efter konserten samlades vi på tunnelbanestationen och där skulle jag hoppa av och byta tåg för att möta upp Kicki senare. Det skojiga var att när vi står där å väntar på tåget, kom vi in på att en USB-kopp-värmar-platta (eller vad det nu heter) är ju en helt onödig grej, men det skulle va kul att ha. Vad får jag sen av Kicki i present?? Självklart en precis sån grej som vi just har pratat om!!! Jag blev glad :) Man skulle kunna tro att hon känner mig lite grann. Allt som är onödigt, vill jag ha... typ :)
Iaf så skulle jag vara där och dom andra skulle ringa när dom var på väg till dit vi skulle sova. Men dom ringde inte och klockan blev mer och mer, så jag ringde och frågade, men det hade visst strulat till sig lite, så när klockan blev 02 bestämde vi oss för att jag sover där jag är och dom sover där vi skulle ha sovit.
Dagen efter ville Kicki att jag skulle ta med en väska hem på planet för att hon skulle slippa betala övervikt för bagaget. Det kunde jag ju göra tyckte jag. Det jag inte visste då var att:
1. Väskan vägde ca 22 kg (det fanns dock hjul på den).
2. Dom hade inte plogat på morgonen, så det var ju snöslask i hela Sthlm.
Jag fick släpa på den i ca 10 min för att komma till stationen, där jag hoppade på tåget och då kunde jag vila lite. Sen när jag skulle av så träffade jag Johan där och vi gick upp till "markplan"... för att senare märka att vi skulle ha gått upp på "andra sidan" för att komma till Cityterminalen. Så det var bara att vända och gå ner igen och gå upp på andra sidan, ungefär 200m (minst). Till slut kom vi upp vid en station åsså fick vi gå en bit till innan vi kom fram till Cityterminalen där flygbussarna gick. Väl där hoppade vi på bussen och for mot Arlanda. Självklart hoppade jag ju av på fel hållplats (Terminal 5). Så jag fick gå genom hela SkyCity med denna väska för att komma till Terminal 4. När vi väl hade checkat in väskan (vilket var lite lustigt eftersom det stod att en Reneé Strand också skulle följa med) gick vi till gaten. Där satt vi och väntade när dom ropar upp att alla barnfamiljer skulle få gå ombord först. Alla ställer sig upp i kö och väntar. Ingenting händer. Efter ca 15-20 min säger dom att DÅ ska vi börja ombordstigningen på planet.
När vi väl satt oss på planet säger dom att dom håller på att tanka och ber oss förbli sittandes, vilket alla gör. Sen händer ingenting... Det sista dom säger är att planet nu är fulltankat. Sen sitter vi där i 40 min utan nån som helst förklaring. Till slut flyger vi äntligen hem.
Det är tydligen inte meningen att jag ska ut och resa, alltid händer det nåt. Det var likadant när jag var till Ryssland, men det är en annan historia. Jag hade iaf fått se mitt livs bästa konsert så det vägde upp allt som hände.
Senare på kvällen var det dags för lite festligheter, lite födelsedagskalas för mig (denna gång med lite "dricka" med i bilden). Annie kom förbi lite tidigare och vi åt middag och såg på nyaste Simpsons-avsnittet innan resten av packet kom. Sen flöt kvällen på och vi drack och surrade etc. Det som var lite intressant var att det var jag och brudarna, bokstavligt talat. Som mest var det 7 tjejer i min lägenhet. Det var ju trevligt :) Sen kom Jocke och vägde upp kvinnodominansen lite grann.
Sammanfattningsvis, det var en riktigt trevlig helg med diverse missöden. Men det är som man säger: Shit happens, then you die.
Over and out.
Saturday, February 18, 2006
Trevligheter...
Igår blev en trevlig dag/kväll. Det fick bli lite pusslande med tider för att få allt att klaffa, det var tre saker som skulle hända på samma kväll.
1. Kicki skulle komma hem från sthlm och det skulle bli lite partaj.
2. En kompis (Daniel) skulle sova över här pga. en kurs på Framnäs.
3. Jag var bjuden (fast jag fick betala) på mat i Öjebyn hos några kompisar (närmare bestämt blev vi 10 st.)
Men det blev ändå lyckat, först var jag och åt i Öjebyn. Jamie Olivers Risotto med ugnsgrillad (heter det så?) lax. Denna risotto är gryyyyyyymt god. Ganska lämpligt efter att vi ätit klart och suttit och surrat lite, ringde Daniel å sa att han var färdig på Framnäs, så jag tackade för mig och for sedan och hämtade Daniel för vidare transport till mig.
När vi kom hem, blev det lite uppvärmning i form av olika sorters öl, samt en Absolut Apeach Tonix (det har alltså kommit en ny smak på Absolut som jag var tvungen att prova :) ).
Sen efter ungefär en timme ringde Kicki och sa att dom var på väg. Det skulle visa sig att det blev jag, Daniel och 4 brudar = trevligt :)
Annie, Kicki, Andrea och Jenny... En av dessa är helt klart "trevlig" (inga namn nämnda). Men vi får se hur det blir med den saken...
Efter ett tag så kom även två kompisar, Jocke och Sofia, och joinade partyt. Musiken bestod i huvudsak av Michael Jacksons hits (det var väl det enda som Kicki lyckades få fram på min mediadator, eller jag vet inte, men så blev det iaf)
Sen skulle brudarna ut på puben och Jocke och Sofia skulle hem pga trötthet efter jobbet. Daniel hade inte varit ut i Piteå på rätt länge, så vi tänkte att vi skulle joina brudarna, vilket vi också gjorde. Vi var där ett tag, sen blev det inte så mycket action när dom stängde, så jag och Daniel for hemöver och sen var den kvällen över.
Vi diskuterade även över om man skulle kunna skriva en C- eller kanske t.o.m. en D-uppsats om Karls Källa. "The Life and People of Karls Källa". Skulle isf handla om folklivsforskning, pga helt klart intressanta (och fulla) människor av alla sorter och valörer.
Nåväl, det får vi nog fundera vidare på..
Over and out.
1. Kicki skulle komma hem från sthlm och det skulle bli lite partaj.
2. En kompis (Daniel) skulle sova över här pga. en kurs på Framnäs.
3. Jag var bjuden (fast jag fick betala) på mat i Öjebyn hos några kompisar (närmare bestämt blev vi 10 st.)
Men det blev ändå lyckat, först var jag och åt i Öjebyn. Jamie Olivers Risotto med ugnsgrillad (heter det så?) lax. Denna risotto är gryyyyyyymt god. Ganska lämpligt efter att vi ätit klart och suttit och surrat lite, ringde Daniel å sa att han var färdig på Framnäs, så jag tackade för mig och for sedan och hämtade Daniel för vidare transport till mig.
När vi kom hem, blev det lite uppvärmning i form av olika sorters öl, samt en Absolut Apeach Tonix (det har alltså kommit en ny smak på Absolut som jag var tvungen att prova :) ).
Sen efter ungefär en timme ringde Kicki och sa att dom var på väg. Det skulle visa sig att det blev jag, Daniel och 4 brudar = trevligt :)
Annie, Kicki, Andrea och Jenny... En av dessa är helt klart "trevlig" (inga namn nämnda). Men vi får se hur det blir med den saken...
Efter ett tag så kom även två kompisar, Jocke och Sofia, och joinade partyt. Musiken bestod i huvudsak av Michael Jacksons hits (det var väl det enda som Kicki lyckades få fram på min mediadator, eller jag vet inte, men så blev det iaf)
Sen skulle brudarna ut på puben och Jocke och Sofia skulle hem pga trötthet efter jobbet. Daniel hade inte varit ut i Piteå på rätt länge, så vi tänkte att vi skulle joina brudarna, vilket vi också gjorde. Vi var där ett tag, sen blev det inte så mycket action när dom stängde, så jag och Daniel for hemöver och sen var den kvällen över.
Vi diskuterade även över om man skulle kunna skriva en C- eller kanske t.o.m. en D-uppsats om Karls Källa. "The Life and People of Karls Källa". Skulle isf handla om folklivsforskning, pga helt klart intressanta (och fulla) människor av alla sorter och valörer.
Nåväl, det får vi nog fundera vidare på..
Over and out.
Wednesday, February 01, 2006
Revyn slut...
Nu är revyn slut för i år. Jag måste väl, utan att skryta, säga att det blev succé. Det var riktigt skojigt att folk uppskattar det man gör. Nu ska jag inte ta åt mig äran, det är inte jag som skrivit manuset, men jag vill iaf tro att jag hjälpte till med mitt spelande :)
I torsdags var det s.k. allergikväll, man lämnar parfymer och andra starka dofter hemma så även allergiker kan få se revyn, vilket är en bra grej. Däremot var det en person i publiken som måste ha varit utvecklingsstörd eller ha nån annan "sjukdom". Jag vill inte verka nedlåtande, men denna person skrattade högt och oavbrutet åt i stort sett varenda replik. Visst, jag tycker att det mesta var kul, men inte SÅ kul. Denna person skrattade så mycket att de som satt i närheten flyttade sig i pausen, förmodligen för att det blev jobbigt efter ett tag.
I lördags hade vi två föreställningar, en på eftermiddagen och en på kvällen. På den första föreställningen var några kompisar där och tittade och dom tyckte väldigt mycket om det, speciellt min riverdance. Det SKULLE ju kunna vara för att dom känner mig som dom tyckte extra mycket om det, men det är faktiskt ett väldigt roligt nummer. Jag blev idoliserad av Jenny (jag är alltså hennes nya idol) :). Jocke sa att han nog utan problem, med hjälp av andra, kunde skramla ihop 500kr om jag dansade riverdance på Statt på kvällen. Han skulle personligen lägga 100kr själv. Men när kvällen kom så var han lite trött, så han gick aldrig ut. Då tänkte jag att det är nog lika bra att inte utföra riverdancen eftersom jag då inte var säker på att få betalt.
Men sen på kvällsföreställningen, vilket var den sista föreställningen, så busade dom till det. Exempelvis så pratar dom om fågelsjukan, och självklart så faller det ner en gummifågel från en av ställningarna i taket. Det var även inte bara Trocadero i våra "whiskey-glas" under Kuk Lyx Klan-sketchen. Majsan fick, efter 13 föreställningar, till slut någonting att hålla i när hon skulle schamponera "Birger", etc. etc.
När föreställningen var över, gick vi ut och åt på Bryggargatan. Oj va dyrt och oj va gott. Revyn betalade, så jag tackade och tog emot :) Sen blev det lite utgång på Valdino där jag bl.a. träffade min chef och några andra jobbarkompisar.
Nu har jag även fått klartecken att jag får semester i April när jag åker till USA med TG. Det ska bli riktigt skojigt att fara dit, men jag kan inte garantera att det slinker ut nån svengelsk fras här och där, men det återstår att se. 10 April bär det av till Nashville för att sedan bila upp till Chicago där jag och en till möter upp med resten av kören.
Nu är jag less på skriva..
Over and Out..
I torsdags var det s.k. allergikväll, man lämnar parfymer och andra starka dofter hemma så även allergiker kan få se revyn, vilket är en bra grej. Däremot var det en person i publiken som måste ha varit utvecklingsstörd eller ha nån annan "sjukdom". Jag vill inte verka nedlåtande, men denna person skrattade högt och oavbrutet åt i stort sett varenda replik. Visst, jag tycker att det mesta var kul, men inte SÅ kul. Denna person skrattade så mycket att de som satt i närheten flyttade sig i pausen, förmodligen för att det blev jobbigt efter ett tag.
I lördags hade vi två föreställningar, en på eftermiddagen och en på kvällen. På den första föreställningen var några kompisar där och tittade och dom tyckte väldigt mycket om det, speciellt min riverdance. Det SKULLE ju kunna vara för att dom känner mig som dom tyckte extra mycket om det, men det är faktiskt ett väldigt roligt nummer. Jag blev idoliserad av Jenny (jag är alltså hennes nya idol) :). Jocke sa att han nog utan problem, med hjälp av andra, kunde skramla ihop 500kr om jag dansade riverdance på Statt på kvällen. Han skulle personligen lägga 100kr själv. Men när kvällen kom så var han lite trött, så han gick aldrig ut. Då tänkte jag att det är nog lika bra att inte utföra riverdancen eftersom jag då inte var säker på att få betalt.
Men sen på kvällsföreställningen, vilket var den sista föreställningen, så busade dom till det. Exempelvis så pratar dom om fågelsjukan, och självklart så faller det ner en gummifågel från en av ställningarna i taket. Det var även inte bara Trocadero i våra "whiskey-glas" under Kuk Lyx Klan-sketchen. Majsan fick, efter 13 föreställningar, till slut någonting att hålla i när hon skulle schamponera "Birger", etc. etc.
När föreställningen var över, gick vi ut och åt på Bryggargatan. Oj va dyrt och oj va gott. Revyn betalade, så jag tackade och tog emot :) Sen blev det lite utgång på Valdino där jag bl.a. träffade min chef och några andra jobbarkompisar.
Nu har jag även fått klartecken att jag får semester i April när jag åker till USA med TG. Det ska bli riktigt skojigt att fara dit, men jag kan inte garantera att det slinker ut nån svengelsk fras här och där, men det återstår att se. 10 April bär det av till Nashville för att sedan bila upp till Chicago där jag och en till möter upp med resten av kören.
Nu är jag less på skriva..
Over and Out..
Sunday, January 22, 2006
Revyhelg
Återigen en revy-helg till ända. Denna gång lite "intressantare" än vanligt. Efter föreställningen på fredagskvällen blev det lite festligheter och vi satt och pratade. Då kom frågan/önskningen om sista föreställningen, där vi brukar busa till det lite, att inga sångnummer skulle röras/busas med. Då hettade diskussionen till ordentligt, folk blev mer och mer irriterade på varann och det slutade med att mer och mer folk droppade av och for hem (dock inte pga diskussionen utan pga att det blev sent), men det kom inte fram något beslut innan vi alla skiljdes.
Man skulle kunna säga som en kompis till mig brukar säga - Det blev Drama.
Min åsikt, som jag faktiskt får framföra här utan att nån kan bry sig :) och utan att nämna några namn eller ens kön, är att:
1. Ingen får nånsin, någonstans, ever, prata till punkt. Så fort nån börjar prata så hinner vederbörande säga några ord eller i bästa fall en halv mening, innan nästa börjar kommentera och prata, och så håller det på. Man borde rent krasst införa kösystem i denna ensemble pga detta. Därför blev det en drygt tvåtimmars-diskussion som egentligen kunde vara avklarad på en halvtimme.
Det blir ju inte heller bättre av att försöka avhandla såna diskussioner i fyllan (även om de som var nyktra verkade bli mest upprörda)
2. Personen som framförde önskningen tycker jag framförde det på ett litet klumpigt sätt. Det blev så väldigt definitivt. Jag förstår personens tanke, men personen kunde ha valt bättre ord eller försökt förklara vidare VARFÖR personen sa det. Men samtidigt så är det ju inte så lätt med tanke på föregående punkt.
När jag kom hem, så kom jag på att jag borde ha ställt mig upp och slagit näven i bordet och sagt till på skarpen, vilket skulle kunna låtit så här:
- Nu vill jag säga några ord och den här gången vill jag prata till punkt UTAN att nån avbryter mig. Vill man kommentera nåt så får man antingen ta det efteråt när jag är färdig, eller skriva upp det så man kommer ihåg det. Jag kommer att säga till när jag är färdig, är det ok? (Då ska man svara OW OW OW (internt skämt, dom som sett revyn förstår)). Skulle nån, trots detta, avbryta, skulle jag direkt avbryta tillbaka och säga att du får ta det efteråt.
- Problemet med det här gänget är att ingen får nånsin prata till punkt utan att nån annan avbryter före och därför blir det så här. Den här diskussionen börjar mer och mer likna dagis-stadiet nu och hade faktiskt kunnat vara avklarad på en halvtimme ist för två timmar. Jag förstår X's tanke, men jag tycker X uttryckte sig lite oklart, vilket har skapat detta dilemma. X säger att det i alla tider varit en "oskriven lag" att man inte rör sångnummer, men tydligen har ingen utom X och Y förstått/hört det, vilket ju inte är bra. Men å andra sidan så är det ju bra ATT det kommer fram nu. SAMTIDIGT så håller jag inte med i den regeln, eftersom allt är beroende på vilken låt det är. Ta t.ex. låten om Beata (vilket var med i fjolårets revy), där var det nästan självskrivet att Beata verkligen skulle komma in på sista föreställningen eftersom hon nämns i texten. Det ser jag verkligen inte som ett problem. Likadant under schlagermedleyt (återigen fjolårets revy) var det klockrent att två stycken skulle komma in och dansa under låten Dansa i Neon, men där håller jag med X att det blev för länge, vilket förstörde mer än förhöjde. Även under Backträsk Boys (det numret var med för två år sen), där var det jättekul att det kom in en gammal tant och börja dansa på scen, men att det även där blev lite för länge, vilket förstörde mer än förhöjde. Låten gick visserligen att köra klart, men det blev ett onödigt avbrott. Därför håller inte "regeln" med att "INGA sångnummer får busas med". Den regeln som isf BORDE förekomma är att "Man ska inte busa så man FÖRSTÖR".
1. Hade danskillarna under Schlagermedleyt gått ut i tid, hade det varit succe.
2. Hade ljuset varit med under Idol-sketchen när "Slank-Frank" kom in, hade sketchen kunnat avslutas perfekt.
3. Hade den gamla tanten inte dansat så länge under Backträsk Boys, hade låten kunna avslutas utan avbrott.
Jag tolkar X's uttalande som att X känner en liten rädsla/osäkerhet över att det ska bli ytterligare ett "misslyckande" i år under ett sångnummer. Men samtidigt så finns det inga sångnummer i år som man skulle kunna busa med för att förhöja. Det enda är att en karl kan komma in i papiljotter under Fi-låten och dansa på sista refrängen, men det kommer ändå inte att hända eftersom vi redan pratat om det.
Jag lovar att ingen kommer att förstöra t.ex. Y's låt eller när X och Y sjunger eller Entrén eller Finalen eller ens Bastusketchen. Det är "seriösa låtar" med ett budskap. Alla här har ändå så mycket innanför pannbenet att dom inte kommer på tanken att göra nåt med det.
Sammantaget vill jag bara säga att jag lägger min röst på en ny regel som skulle vara "Busa inte så ni FÖRSTÖR, utan gör det med Finess!".
Nu är jag färdig.
Det skulle vara intressant att höra om det blev nån kommentar efter det, men I guess I'll never find out.
Nu blir det sängen och jag ser framemot en HÄRLIG morgon imorrn..... när klockan ringer kl. 06.00
Man skulle kunna säga som en kompis till mig brukar säga - Det blev Drama.
Min åsikt, som jag faktiskt får framföra här utan att nån kan bry sig :) och utan att nämna några namn eller ens kön, är att:
1. Ingen får nånsin, någonstans, ever, prata till punkt. Så fort nån börjar prata så hinner vederbörande säga några ord eller i bästa fall en halv mening, innan nästa börjar kommentera och prata, och så håller det på. Man borde rent krasst införa kösystem i denna ensemble pga detta. Därför blev det en drygt tvåtimmars-diskussion som egentligen kunde vara avklarad på en halvtimme.
Det blir ju inte heller bättre av att försöka avhandla såna diskussioner i fyllan (även om de som var nyktra verkade bli mest upprörda)
2. Personen som framförde önskningen tycker jag framförde det på ett litet klumpigt sätt. Det blev så väldigt definitivt. Jag förstår personens tanke, men personen kunde ha valt bättre ord eller försökt förklara vidare VARFÖR personen sa det. Men samtidigt så är det ju inte så lätt med tanke på föregående punkt.
När jag kom hem, så kom jag på att jag borde ha ställt mig upp och slagit näven i bordet och sagt till på skarpen, vilket skulle kunna låtit så här:
- Nu vill jag säga några ord och den här gången vill jag prata till punkt UTAN att nån avbryter mig. Vill man kommentera nåt så får man antingen ta det efteråt när jag är färdig, eller skriva upp det så man kommer ihåg det. Jag kommer att säga till när jag är färdig, är det ok? (Då ska man svara OW OW OW (internt skämt, dom som sett revyn förstår)). Skulle nån, trots detta, avbryta, skulle jag direkt avbryta tillbaka och säga att du får ta det efteråt.
- Problemet med det här gänget är att ingen får nånsin prata till punkt utan att nån annan avbryter före och därför blir det så här. Den här diskussionen börjar mer och mer likna dagis-stadiet nu och hade faktiskt kunnat vara avklarad på en halvtimme ist för två timmar. Jag förstår X's tanke, men jag tycker X uttryckte sig lite oklart, vilket har skapat detta dilemma. X säger att det i alla tider varit en "oskriven lag" att man inte rör sångnummer, men tydligen har ingen utom X och Y förstått/hört det, vilket ju inte är bra. Men å andra sidan så är det ju bra ATT det kommer fram nu. SAMTIDIGT så håller jag inte med i den regeln, eftersom allt är beroende på vilken låt det är. Ta t.ex. låten om Beata (vilket var med i fjolårets revy), där var det nästan självskrivet att Beata verkligen skulle komma in på sista föreställningen eftersom hon nämns i texten. Det ser jag verkligen inte som ett problem. Likadant under schlagermedleyt (återigen fjolårets revy) var det klockrent att två stycken skulle komma in och dansa under låten Dansa i Neon, men där håller jag med X att det blev för länge, vilket förstörde mer än förhöjde. Även under Backträsk Boys (det numret var med för två år sen), där var det jättekul att det kom in en gammal tant och börja dansa på scen, men att det även där blev lite för länge, vilket förstörde mer än förhöjde. Låten gick visserligen att köra klart, men det blev ett onödigt avbrott. Därför håller inte "regeln" med att "INGA sångnummer får busas med". Den regeln som isf BORDE förekomma är att "Man ska inte busa så man FÖRSTÖR".
1. Hade danskillarna under Schlagermedleyt gått ut i tid, hade det varit succe.
2. Hade ljuset varit med under Idol-sketchen när "Slank-Frank" kom in, hade sketchen kunnat avslutas perfekt.
3. Hade den gamla tanten inte dansat så länge under Backträsk Boys, hade låten kunna avslutas utan avbrott.
Jag tolkar X's uttalande som att X känner en liten rädsla/osäkerhet över att det ska bli ytterligare ett "misslyckande" i år under ett sångnummer. Men samtidigt så finns det inga sångnummer i år som man skulle kunna busa med för att förhöja. Det enda är att en karl kan komma in i papiljotter under Fi-låten och dansa på sista refrängen, men det kommer ändå inte att hända eftersom vi redan pratat om det.
Jag lovar att ingen kommer att förstöra t.ex. Y's låt eller när X och Y sjunger eller Entrén eller Finalen eller ens Bastusketchen. Det är "seriösa låtar" med ett budskap. Alla här har ändå så mycket innanför pannbenet att dom inte kommer på tanken att göra nåt med det.
Sammantaget vill jag bara säga att jag lägger min röst på en ny regel som skulle vara "Busa inte så ni FÖRSTÖR, utan gör det med Finess!".
Nu är jag färdig.
Det skulle vara intressant att höra om det blev nån kommentar efter det, men I guess I'll never find out.
Nu blir det sängen och jag ser framemot en HÄRLIG morgon imorrn..... när klockan ringer kl. 06.00
Friday, January 20, 2006
Första inlägget... (kommer att vara av teknisk natur)
Har haft ett par jobbiga veckor so far, men det är ju självförvållat. Har installerat om totalt 5 datorer, varav en har 3 operativsystem. 3 st äger min kusin (och hennes två barn) och 2 är mina.
Min kusins datorer var inga problem, det var bara att tuta och köra med det tar ju faktiskt grym tid att ställa in varje Windows så det uppför sig som man vill. Alltid är det nån inställning man missat. Men nu ikväll blev alla färdiga.
Däremot har jag bråkat med en av mina, min MediaPC. Den har ett SATA-kort som inte alls ville vara med och leka med resten av datorn..... ibland. Det är det som är så lustigt. Hade det inte funkat alls, nånsin, nån gång, så hade jag köpt det rakt av. Men när det funkar ibland... Nåväl, efter många om och men så blev jag less och köpte ett nytt SATA-kort och det funkar klockrent.
Däremot var det ungefär 70000 mp3-låtar på den.... i en enda salig röra. Eftersom jag är så knäpp så vill jag ju ha ordning i tillvaron (vissa tycker kanske att det kan gå till överdrift, men jag överbevisar dom när det verkligen gäller). Jag gick igenom VARENDA mapp och fil på den disken och sorterade upp det i bokstavsordning och album. Fanns det bara en låt av en artist så rök dom. Detta tog ungefär 4-5 dar att göra (!) och jag fick ner antalet filer till ca 45000.
Inte nog med det, när det var klart så började projektet att kopiera in alla mina skivor med mp3-filer till den disken för att till slut få ett komplett bibliotek. Med tanke på att jag hade ca 150 skivor med låtar, så tog den delen av jobbet ca 3 dar att kopiera in och sortera in i biblioteket. Men nu är det gjort och det är snyggt och prydligt uppradat och jag kommer aldrig att kunna lyssna igenom allt :) Men, men... Shit happens.. jag HAR iaf dom låtarna nu ifall jag skulle behöva dom.
Sen är ju projektet med min vanliga, stationära, dator. Den ska ha 3 operativsystem (återigen är jag knäpp). Ett för vanligt arbete och internet, ett för musik och inspelning och ett "slask-os" där man kan prova saker utan att det direkt gör nåt. Man "skitar" inte ner dom andra os:en genom att prova tveksamma program. Det är inte heller nåt problem, det tar bara tid. Tid som jag egentligen inte har, därför blir det många sena nätter när man egentligen borde sova för att orka jobba dagen efter. Men men, nu är det gjort och lika glad för det är jag.
Imorrn börjar även revyn om igen, där jag numera spelar, agerar, sjunger och dansar riverdance (!). Ja, du läste rätt, jag dansar riverdance i en sketch. Riktigt skoj och vi får väldiga applåder för det. Det skulle visst bli lite festligheter efter morgondagens revy, vilket alltid är skoj. De andra revymedlemmarna är fullständigt skogstokiga, så vi har alltid kul både PÅ scen och UTANFÖR scen. Man får hoppas att det inte blir som i helgen, med en efterfest som började redan kl. 01 med tillhörande After Five, vilket är en shot bestående av Kahlua, Baileys och Minttuu. Riktigt smaskigt och precis lika farligt som det låter. Därför var man lite trött i ögat och hade ont i hårfästet i lördags. Men det gick det också.
Nåväl, skriver kanske lite mer efter helgens aktiviteter.
Over and out...
Min kusins datorer var inga problem, det var bara att tuta och köra med det tar ju faktiskt grym tid att ställa in varje Windows så det uppför sig som man vill. Alltid är det nån inställning man missat. Men nu ikväll blev alla färdiga.
Däremot har jag bråkat med en av mina, min MediaPC. Den har ett SATA-kort som inte alls ville vara med och leka med resten av datorn..... ibland. Det är det som är så lustigt. Hade det inte funkat alls, nånsin, nån gång, så hade jag köpt det rakt av. Men när det funkar ibland... Nåväl, efter många om och men så blev jag less och köpte ett nytt SATA-kort och det funkar klockrent.
Däremot var det ungefär 70000 mp3-låtar på den.... i en enda salig röra. Eftersom jag är så knäpp så vill jag ju ha ordning i tillvaron (vissa tycker kanske att det kan gå till överdrift, men jag överbevisar dom när det verkligen gäller). Jag gick igenom VARENDA mapp och fil på den disken och sorterade upp det i bokstavsordning och album. Fanns det bara en låt av en artist så rök dom. Detta tog ungefär 4-5 dar att göra (!) och jag fick ner antalet filer till ca 45000.
Inte nog med det, när det var klart så började projektet att kopiera in alla mina skivor med mp3-filer till den disken för att till slut få ett komplett bibliotek. Med tanke på att jag hade ca 150 skivor med låtar, så tog den delen av jobbet ca 3 dar att kopiera in och sortera in i biblioteket. Men nu är det gjort och det är snyggt och prydligt uppradat och jag kommer aldrig att kunna lyssna igenom allt :) Men, men... Shit happens.. jag HAR iaf dom låtarna nu ifall jag skulle behöva dom.
Sen är ju projektet med min vanliga, stationära, dator. Den ska ha 3 operativsystem (återigen är jag knäpp). Ett för vanligt arbete och internet, ett för musik och inspelning och ett "slask-os" där man kan prova saker utan att det direkt gör nåt. Man "skitar" inte ner dom andra os:en genom att prova tveksamma program. Det är inte heller nåt problem, det tar bara tid. Tid som jag egentligen inte har, därför blir det många sena nätter när man egentligen borde sova för att orka jobba dagen efter. Men men, nu är det gjort och lika glad för det är jag.
Imorrn börjar även revyn om igen, där jag numera spelar, agerar, sjunger och dansar riverdance (!). Ja, du läste rätt, jag dansar riverdance i en sketch. Riktigt skoj och vi får väldiga applåder för det. Det skulle visst bli lite festligheter efter morgondagens revy, vilket alltid är skoj. De andra revymedlemmarna är fullständigt skogstokiga, så vi har alltid kul både PÅ scen och UTANFÖR scen. Man får hoppas att det inte blir som i helgen, med en efterfest som började redan kl. 01 med tillhörande After Five, vilket är en shot bestående av Kahlua, Baileys och Minttuu. Riktigt smaskigt och precis lika farligt som det låter. Därför var man lite trött i ögat och hade ont i hårfästet i lördags. Men det gick det också.
Nåväl, skriver kanske lite mer efter helgens aktiviteter.
Over and out...
Subscribe to:
Posts (Atom)
